Verktygsteknik på schemat, akt 2

Det mesta har gått som på räls enligt Mikael Lindén, rektor på Njudungsgymnasiets TeknikCollege i Vetlanda, som varit med under hela etableringsprocessen.
«Vi har ett bra upplägg men är fortfarande i uppbyggnadsfas, för det tar alltid ett par år innan en utbildningen blir känd», säger han och berättar att förra året handlade mycket om att inhandla och trimma in maskiner.

Aliquam metus felis, dapibus a interdum nec, ultrices vel dolor. Cras euismod aliquet dolor, sit amet fringilla lorem. Proin vulputate, velit id dictum ullamcorper, felis arcu vehicula nunc, ac laoreet turpis ipsum in tellus. Pellentesque pretium lorem eget diam fringilla porta sit amet ut urna. Nam auctor congue ligula nec suscipit. Morbi ac ipsum dignissim velit efficitur vulputate sit amet non ligula. Pellentesque pulvinar vehicula odio, a venenatis turpis convallis ac. Donec viverra, purus id ullamcorper cursus, augue ligula pulvinar odio, id feugiat arcu sapien a sapien. Vivamus ante nunc, accumsan a tellus nec, congue bibendum urna. Ut vitae nunc nec est tincidunt lobortis vel at ex.

Cras ac tempor enim. Phasellus a volutpat lorem, quis lacinia urna. Nullam vulputate, risus at placerat iaculis, risus neque ornare dui, sed ornare nunc leo et tortor. Phasellus sit amet congue leo. Ut interdum ac tellus ut imperdiet. Etiam tempus fermentum lorem, quis blandit elit fringilla dignissim. Nunc ut sagittis erat, ut fringilla lorem. In pretium quam et porta commodo. Vivamus vel diam metus. Vestibulum nec volutpat nisi. Nunc tempor ornare leo aliquam volutpat. Orci varius natoque penatibus et magnis dis parturient montes, nascetur ridiculus mus. Nullam placerat suscipit nibh eget scelerisque. Integer sed libero id nunc mattis convallis. Orci varius natoque penatibus et magnis dis parturient montes, nascetur ridiculus mus. Nam et nisi augue.

Integer porttitor, arcu nec dignissim auctor, lacus lectus euismod eros, nec cursus lectus nulla eget urna. Suspendisse in sem at orci finibus elementum vel in leo. Phasellus viverra augue non porta interdum. Suspendisse porta malesuada enim eu pulvinar. Sed sagittis sapien quis elit laoreet sodales. Aliquam erat volutpat. Donec id odio ac neque gravida condimentum. Phasellus ut dictum quam, vel tincidunt lectus. Maecenas ultrices nisi eget sem sagittis, id dictum eros tincidunt. Sed laoreet libero in neque iaculis tristique. Vivamus purus lectus, faucibus vitae risus in, eleifend bibendum massa. Maecenas finibus erat elit. In eu eros vitae sem dapibus feugiat eu id nunc. Donec feugiat tincidunt eros a dignissim. Etiam quis posuere urna, vel egestas arcu.

Interdum et malesuada fames ac ante ipsum primis in faucibus. Nullam sit amet eros blandit, tincidunt ex eget, ullamcorper lectus. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit. Pellentesque efficitur iaculis velit eget volutpat. Proin cursus elementum sapien, in scelerisque arcu semper quis. Donec tristique ex in consequat facilisis. Phasellus tempus urna sem, vel cursus orci bibendum et. Aenean ac ipsum velit. Quisque id hendrerit ligula, vitae tempor magna. Phasellus vehicula tempus blandit. In lobortis tristique est, quis tempus lacus. Vivamus pharetra tincidunt mauris, non iaculis enim dictum eget. Proin faucibus nec mi sed semper. Cras a arcu sit amet arcu venenatis euismod sed ac massa. Donec enim leo, malesuada non rhoncus nec, imperdiet eu orci. Vestibulum nec lectus ac arcu tincidunt hendrerit eu vel sem.

Majoriteten av killarna som fullföljt – än så länge är det tyvärr inga tjejer som sökt – kommer från Vetlanda och kommunerna däromkring, men tillströmning har skett även från Olofström och Växjö. Pionjärerna, två grabbar som gick ut 2021, gick raka spåret från Industriprogrammet och sögs snabbt upp av Holsby Metall efter examen.
Andra året, när ryktet om utbildningen spritt sig, ökade trycket. Då var intaget jämnt fördelat mellan gymnasium och Yrkesvux, tre unga män från vardera håll. En fick mersmak och valde att läsa vidare på högskolan efter fullföljt fjärde år, en prioriterade militärtjänst, men resterande fyra hade företagen i regionen mer eller mindre huggsexa om. De lyckligt lottade arbetsgivarna var Hydal, Beslag & Metall och MP bolagen i Vetlanda, men också Callo i Nässjö och Husqvarna Edge.
Inför tredje årgången kom en av åtta elever från Yrkesvux och resterande sju från gymnasiet. En gick vidare till högskolan och en till annat jobb, men det stora flertalet landade direkt efter examen på verktygsavdelningar på industriföretag runtom i länet.
Den stora utmaningen stavas rekrytering
Plats finns för maximalt tio elever per år. Det är så många man räknar med att kunna skaffa praktikplatser till.
«Om vi inte får full kull så täcker stiftelsen upp ekonomiskt. Det är det som gör att vi kan jobba med hög kvalitet, att vi blir hållbara och gångbara. Ett år då vi har fem elever får vi stöttning från stiftelsen för att ekonomiskt gå ihop», berättar Mikael Lindén.
Hittills är det alltså 21 personer som fullföljt utbildningen. Torbjörn Ahnell, som är lärare på programmet och processledare, har god koll på deras vidare öden:
«Vi kollar alltid de som examineras vart de tar vägen. I de allra flesta fall får de anställning på verktygsavdelningar i företag, såvida de inte fortsätter att utbilda sig eller gör militärtjänst. Det är ganska många företag som vill åt de här eleverna. Alla har haft något vettigt att göra efter examen. Alla som velat har fått en anställning som verkstadstekniker, kan man säga.»
«De som kom från industrin (via Komvux) har fått anställning i andra företag än de kom ifrån från början. Första året var det någon som inte hade någon metallbearbetningsvana alls när de började, någon annan var CNC-operatör. Via praktiken fick de in en fot på verktygsavdelningar där de sedan anställdes», berättar Torbjön Ahnell.
Teknisterna (de som går fjärde året på Teknikprogrammet) blir väldigt påtagligt yrkesförberedda det här året.
«Vi gör en stor grej av att de ska hamna i företag där de trivs. Än så länge samverkar vi mest med företag i Vetlanda, men även Huskvarna, Nässjö och Åseda levererar praktikplatser.»
«Innan vi drog igång var vi ute och pratade med massa folk för att titta på vad de har och förklara vad utbildningen går ut på. Hela utbildningen finns ju för att företagen uttryckt intresse och för att stiftelsen har backat upp. Det är de två krafterna som legat bakom alltihop», framhåller han.
Samverkan mellan skola och näringsliv är minst sagt god.
«Folk från företagen kommer förbi ibland och tittar på vad som händer. Så gör man lite till mans på yrkesprogrammen men på verktygstekniska i ännu högre utsträckning», enligt Torbjörn Ahnell.
När eleverna börjar bli varma i kläderna får de utföra regelrätta uppdrag åt företagen.
«Vi ser oss om efter lämpliga projekt som kan bli skarpa leveranser. Det gör att de får jobba i företagslika former och projekt», berättar processledaren.
Maskinparken på skolan är imponerande lik den som finns ute i industrin. Det är ett medvetet val från skolans sida, för att övergången till arbetslivet ska bli smidig. De har till och med ett slags ‹prototypverkstad› så att grabbarna kan testa 3D-print och träna på att klona olika komponenter.

MP Bolagen Industri har totalt 120 anställda, varav 12 på verktygsavdelningen. Peter Thomsen driver avdelningen, har huvudansvaret för konstruktörerna och sköter försäljning. Han berättar:
«Tjugo procent av det vi gör är för egen produktion. Det vill säga, det innebär att vi bygger verktyg till egen fabrik eller gör service och underhåll på de verktygen. Resterande 80 procent säljer vi externt.»
Målgruppen är i huvudsak underleverantörer till svensk fordonsindustri. Slutprodukten levereras till företag som Scania, Volvo Trucks, Volvo Cars, och de gör även verktyg till Polestar och Tesla. Byggindustrin (Plannja takavvattning), aluminium­industrin (Hydro i Vetlanda) och husgeråd (till exempel IKEA) är andra branscher som MP är verksamma inom.
Kvaliteten på de grabbar som Njudungsgymnasiet hittills har ‹levererat› är enligt Peter Thomsen mycket god.
«När vi stod där första året och de gick ut skolan så hoppades vi att de skulle vara anställningsbara. Nu vet vi att de är det. De har fått såpass mycket baskunskaper att de kan hoppa in fort med kort startsträcka», säger han.
De 12–13 veckors praktik som ingår är en bidragande orsak, men långtifrån den enda.
«Vi använder samma mjukvaror som skolan gör i sin utbildning och har samma maskiner, det är en stor fördel. När de kommer hit och ska köra på riktigt har de hållit på med det i skolan ett år. Det gör att de blir väldigt familjära med det fort.»
«De får en väldigt bra bas att stå på och kommer fort in i arbetet. Sen ska man veta, att för att bli en fullfjädrad verktygsmakare så är det många års erfarenhet som krävs. Jag har hållit på 26–27 år och jag är inte fullärd än. Det är en lång väg att gå, ganska komplext att lära sig det här hantverket, men de har mycket goda förutsättningar när de kommer ut», sammanfattar Peter Thomsen.