SLU laddar för bokens uppsving
Om projektet
Större bredd i trädslagsportföljen skulle göra Sverige bättre rustat för ett varmare klimat. Bok har potential att bli ett värdefullt komplement till gran och tall. Frågan är bara hur man får fart på dess tillväxt och ekonomi i bokskogsskötseln. Möt Emma Holmström, jägmästaren som i rollen som universitetslektor vid Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap på SLU Alnarp forskar om lövträd.
- Projektägare SLU
- Kontaktperson Emma Holmström
- Beviljade medel 2 mnkr till 2027
Kruxet är att vi vet alldeles för lite om hur man på ett ekologiskt och ekonomiskt hållbart sätt föryngrar och sköter en bokskog. Den saken tänker Emma Holmström på SLU i Alnarp råda bot på med en serie experiment som Stiftelsen Seydlitz MP bolagen stödjer.
För, som Emma säger:
«Det ligger en strategisk poäng i att ha ett skogsbruk som fördelar sig på fler trädslag. Det handlar inte bara om att ersätta gran eller tall utan om att säkra upp inför klimatanpassningen genom att ha en trädslagsportfölj med fem/sex trädslag. Då är boken ett bra beståndsalternativ på många marker i södra Sverige.»
Viktigt ur flera aspekter
Boken må vara lite bortglömd i svenskt skogsbruk men är icke desto mindre viktig, ur flera aspekter. Dels ur rekreationssynpunkt, för vem älskar inte att vistas på en prasslande lövmatta under grenverkets skira grönska? Dels har den ett historiskt värde i och med att bokskogar ofta härbärgerar fornlämningar. I forna tider var bokollon dessutom värdefull föda för grisarna, de så kallade ollonsvinen, som bökade och hjälpte till med föryngringen.
«Bokskogen är också viktig på en hel del kulturmarker där man inte vill jobba så intensivt. Förvaltar man dem på rätt sätt för framtiden är det fortfarande möjligt att ha ett aktivt skogsbruk på de här markerna.»
Ur industrins synvinkel är det i mångt och mycket en fråga om hållbarhet. Värt att nämna är att möbelföretaget Gärsnäs på Österlen har satsat på att ta fram en stol gjord i bok.
«Sådana nischprodukter kommer kanske mer och mer i framtiden. Då vill de producera hållbart och använda inhemska och allrahelst närproducerade träslag», menar Emma med syftning på att boken är extra vanlig i det sydsvenska landskapet.
Likaså är bok en viktig ingrediens i de svenska pappersbrukens repertoar.
«I finpapper duger det inte med bara barrfiber, det behöver man ha lövfiber till. Inhemskt är det björk och bok som är alternativet. Finns inte det så importerar man eukalyptus. Så länge vi vill ha fina fotoböcker tryckta på lite mer exklusivt papper, och om man tänker att det ska vara hållbart, ja då är det våra egna trädslag man får jobba för.»
Biodiversiteten
Boken är också betydelsefull för vår biologiska mångfald. Flera rödlistade arter är beroende av ädellövträd som bok för sin överlevnad. Emma nämner några vedlevande baggar, som var ett av motiven till att man ställde om skånska Söderåsen till nationalpark i början av 00-talet:
«Man har kunnat visa att områden där man haft lång kontinuitet av bokskog, där har man också kvar en del av de här arterna som nu är rödlistade. En av orsakerna är att de behöver grov död ved eller stående stammar. De flyger inte igenom ett granskogsbälte till nästa bok utan de behöver ha de här lövskogskorridorerna för att kunna sprida sig.»
Ädellövslagen gör skillnad
Parallellt med Emma driver forskarkollegan Luis Andrès ett pilotprojekt som granskar hindren för ett utökat bruk av bok i Sverige (även det finansierat av stiftelsen). Han berättar att bokens existens var så pass hotad under 1960-talet att man 1974 instiftade en särskild Bokskogslag, senare följd av Ädellövslagen (1984).
«Vad som hände var att många skogsägare tog ner boken och planterade gran i stället eftersom det var mer lönsamt», berättar Luis.
Trots att det idag krävs tillstånd för att få avverka ädellövträd så är bokens utbredning i Sverige bara en femtedel av vad den var under medeltiden. Markägare som vill plantera (eller föryngra) bok kan söka statligt stöd för det via Skogsstyrelsen. Frågan är ändå om det går att få ekonomi i att bedriva skogsbruk med bok.
«Jag tror att om vi ökar kunskapen om plantering av bok så kommer intresset hos markägare att öka ytterligare», säger Emma, vilket motiverar varför hon valt detta ämne att forska kring.
Klimatförändringen spelar roll
Det kan synas ironiskt, men faktum är att stigande temperaturer till följd av klimatförändringar verkar gynna bokskogarnas tillväxt i Sverige.
«Det vi ser nu är att ollonåren kommer allt tätare, och att det korrelerar med temperatur och klimat», säger Emma och hänvisar till forskarkollegan Rolf Övergaards studie från 2007, som visar är att den naturliga återväxten av bok ökat i södra Sverige sedan millennieskiftet.
Särskilt temperaturhöjningen bedöms vara en förklaring till att bokollonproduktionen ökat. På 1960-talet gick det fyra till sex mellan de så kallade ollonåren i södra Sverige. På senare tid har intervallen minskat till i snitt två och ett halvt år.
Långsiktig forskning
En utmaning är bokens långa omloppstid. Från dess att bokollonen gror till dess att de fullvuxna träden kan avverkas är det ett spann på bortemot hundra år. Intressant blir då att titta på både hur man kan göra föryngringar, särskilt nyplanteringar, billigare för att snabbare komma igenom föryngringsfasen och därmed korta omloppstiden.
Vad Emma & Co hoppas kunna påvisa är effekter på tillväxt, kvalitet och ekonomi med olika röjningsmetoder, och om det lönar sig att samplantera bok med andra, mer snabbväxande trädslag.
Det är här som styrkan i SLUs experiment lär visa sig. Det som kan göra verklig skillnad för en skogsägare är ju att få en ‹prislapp› på olika skötselmetoder. Att se om det man förlorar på gungorna går att få igen på karusellen, för att travestera ett klassiskt ordspråk.
Först kolla med facit
Hur går man då tillväga rent praktiskt som forskare när det kan ta uppemot 20–30 år innan man ser resultat? Tja, ett sätt är att ta över stafettpinnen från tidigare generationer forskare.
Därför börjar SLUs team med att göra återbesök på bokbestånd som kollegor på SLU lagt ut runtom i Skåne, Blekinge och Halland.
«Vi mäter in stamantal, trädslagssammansättning och höjd för bestånden som nu är 10–20 år gamla», berättar Emma.
Två saker är hon speciellt spänd på att se. Det ena är skillnaden mellan lågintensiv och högintensiv föryngring, det vill säga med mer eller mindre markberedning. Det andra är hur olika röjningsmetoder, exempelvis friställning och luckhuggning, har påverkat tillväxten.
Utifrån sina mätresultat räknar hon också med att kunna göra en skattning av förväntad volymtillväxt fram till omloppstidens slut (alltså när det är dags för avverkning) och hur ekonomin kan tänkas bli, beroende på föryngrings- och skötselmetod.
Naturlig föryngring vs. samplantering
I denna första fas av projektet handlar det om naturlig föryngring, eller självföryngring som det också kallas. Det innebär att gamla träd nyttjats som frökällor och att de ollon som fallit från träden fått gro, bilda plantor och växa till ett nytt bokbestånd. Det är det vanligaste sättet att föryngra bok i Sverige och har länge antagits vara det mest ekonomiska.
Motsatsen till naturlig föryngring är plantering, vilket nästa del i studien berör. I den fasen återbesöker Emmas och hennes team ett antal försök med radplanterad bok, bland annat på Tönnersjöheden i Halland.
Här handlar det om ung bokskog som har samplanterats med gran. Vad de vill se är hur huvudstammarna har utvecklats avseende längd och kvalitet och hur bokbeståndet har kommit att påverkas av att växa i blandskog med gran.
Sedan etablera nya försök
I båda ovanstående fall handlar det om försök som de ‹ärvt› från sina företrädare. Men som forskare kan man förstås inte bara förvalta arvet från tidigare generationer, man måste också tänka på dem som följer i ens spår.
«Om man använder någon annans försök, då känns det lite moraliskt förpliktigande att lägga ut ett nytt till dem som kommer om 20 år», som Emma uttrycker det när hon presenterar det tredje och sista steget i projektet, som går ut på att etablera bok på tidigare granmarker, i vad de kallar ‹den nordliga gradienten›.
«Boken har ju ett ganska sydligt utbredningsområde idag i Sverige. Men vi har en pågående klimatförändring och ett varmare klimat, och vi vet att boken varit vanligare norrut förr. Därför kan man tänka sig att boken blir möjlig att odla längre norrut i framtiden.
Ungboken gillar trängsel
Nyplantering är per definition dyrare än självföryngring eftersom bokplantorna måste köpas in. För att stammarna ska växa sig raka och ge virke av hög kvalitet behöver träden dessutom stå tätt, såsom de gör naturligt vid självföryngring. Därmed inte sagt att de omgivande träden måste vara av samma art.
«Vid plantering måste man hitta andra sätt att få fram god kvalitet. Där är vi lite nybörjare. Därför testar vi olika saker, bland annat att använda gran och björk som konkurrent. Det blir billigare så, dels för att man kan avverka tidigare och få tidiga intäkter, dels för att man inte behöver plantera så många bokplantor, som kostar kanske det dubbla», säger Emma, som fortfarande letar efter fler försökslokaler, och gärna tar emot tips.
Området – en svag sydsluttning där det tills nyligen vuxit gran – är tänkt att delas in i ett antal rutor som i sin tur delas upp i flera provytor (så kallade parceller). På en yta planteras bok tillsammans med gran, på en annan bok och björk. För jämförelses skull blir det en tredje yta med enbart bok i så kallad monokultur och en fjärde med bok och den spontana självföryngring som kommer på plats.
«Vi vill ha träden i ett system så att vi kan komma tillbaka och mäta och följa enskilda plantor. Därför planterar vi i rader och grupper eller speciella mönster. Den som vill driva upp en vanlig bokskog behöver inte göra så», förklarar Emma.
När plantorna väl är i jorden kommer tillväxten att följas i åtskilliga decennier framöver. Först av Emma av hennes team, senare av andra forskare på SLU.
«De första åren tittar vi i första hand på överlevnad. Då använder vi granen och björken som referens för att se om boken överlever lika bra. Senare år hoppas vi få olika typer av unga bokskogar där granen och björken successivt kan gallras ut. Sen, när vi väl fått igång systemet, kan vi börja jobba med självföryngring.»
Frågeställningarna är många och svaren sitter som sagt långt inne. Med lite tålamod kommer framtidens markägare ändå få en vink om hur de kan föryngra och sköta sina bokskogar på ett ekologiskt och ekonomiskt hållbart sätt.
Frågeställningar… som Emma och hennes forskarkollegor söker svar på:
- Är boken ett framtidsträd längre norrut i den pågående klimatförändringen?
- Kan man kombinera med snabbväxande trädslag som gran eller björk vid etablering?
- Vilken typ av mark lämpar sig för bokskog?
- Hur mycket tjänar man på att vara mer intensiv i sitt sätt att föryngra bok?
- Hur kan man minska risker och osäkerheter så att man får det resultat man vill ha?