Frasbrand – ond bråd död på kornas sommarbete

Varje sommar får SVA samtal om döda nötkreatur på bete. När diagnosen mjältbrand avfärdats är frasbrand en av de viktigaste differentialdiagnoserna (sjukdomar med liknande symtom) för döda nötkreatur på bete. Många gånger dör djuren utan föregående symtom och ofta är det många djur som dör. Det är oftast de unga djuren som dör, men alla åldrar kan drabbas.
När dödsfallen väl börjat är det svårt att stoppa dem. Trots att frasbrand är en relativt vanlig sjukdom är det fortfarande en sjukdom där vi har begränsad kunskap om hur den bäst bör förebyggas och behandlas, hur smittan sprids samt hur och när sjukdom uppkommer. Dessutom har vi begränsad kunskap om hur provtagning och diagnostik från djur och miljö bäst bör gå till. Genom att förhindra att mjölkbesättningar drabbas av frasbrand minskar vi förluster i form av döda djur, veterinär- och läkemedelskostnader samt ökade arbetskostnader. Detta leder till en mer klimatsmart produktion, minskad risk för antibiotikaresistensutveckling samt minskade kostnader och ökad konkurrenskraft för mjölkföretagaren. Minskad dödlighet och friska djur bidrar också till att stärka livsmedelsförsörjningen vilket är fördelaktigt ur ett beredskapsperspektiv.

Frasbrand är en bakteriesjukdom som kan orsaka plötsliga dödsfall hos nötkreatur. Frasbrand orsakas av olika klostridiearter där Clostridium chauvoei är vanligast. Sjukdomen förekommer främst i vissa delar av Sverige. Frasbrand kännetecknas av ett snabbt sjukdomsförlopp med nedbrytning och gasbildning i muskelvävnad, kraftig frisättande (utsvämning) av bakteriegifter i blodet samt mycket hög dödlighet. Sjukdomen har fått sitt namn efter de dramatiska kliniska

symtomen. ”Frasbrand” syftar på de frasande ansvällningar under huden som bildas. Det engelska namnet ”blackleg” beskriver utseendet på de sjukliga förändringarna i muskulaturen.

Sigrid kallar det «en väldigt spännande indikation».
«I konventionella systemet behöver kalvar med samma sjukdomssymptom hjälp med understödjande behandling i form av vätska, kanske febernedsättande och antibiotika. Vi kan inte utesluta att det är en specifik kvalitet i just vår KoKalv-uppsättning och behöver därför data på kalvhälsa från många fler (läs kommersiella) gårdar för att kunna dra generella slutsatser.»

Hon understryker att det på grund av risken för antibiotika­resistens är en väldigt viktig fråga. I Europa är det ett stort problem, och problemet kommer att öka i Sverige även om vi ligger bra till i dagsläget.
«Antibiotikabehandling måste ändå fortsätta minska. Att minska behandlingen på mjölkkornas kalvar får stor betydelse för landet som helhet. Det är en stor fråga inom din och min livstid!»

Som namnet antyder är frasbrand en gammal sjukdom. Det är faktiskt en av de äldsta historiska sjukdomarna även om man tidigare trodde att det var samma sjukdom som mjältbrand (antrax). Den franske veterinären Chabert beskriver år 1782 frasbrand som en egen sjukdom skild från mjältbrand. Han kallade då sjukdomen symtomatisk antrax. 1887 upptäcker Auguste Chauveau, ytterligare en fransk veterinär, bakterien som orsakar sjukdomen och det är efter honom den får sitt namn, Clostridium chauvoei. Under tidigt 1900-tal utvecklas framgångsrikt de första vaccinerna mot frasbrand.

I äldre svensk litteratur beskrivs att sjukdomen bara förekommer i Kalmar län och att den är ovanlig. I modern tid har den dock spridit sig till andra delar av Sverige och delvis ändrat karaktär. Från att tidigare varit en klassisk betessmitta är det idag inte ovanligt att frasbrand också drabbar djur på stall. Det finns inga säkra siffror på hur vanligt frasbrand är.
Jordbruksverket rapporterar uppemot 20 indexfall per år (indexfall är det första fallet i ett utbrott) men denna data är sannolikt underskattad. Det finns misstankar om att frasbrand ökar och sprids till nya områden och att det förändrade klimatet är en bidragande orsak. Under 2025 drabbades Skåne av ovanligt många utbrott. Den vanligaste anmälningspliktiga sjukdomen som diagnosticerades i det statliga obduktionsprogrammet under 2024 var frasbrand.

Frasbrand har ofta karaktär av utbrott där ett antal djur drabbas inom några dagar. Sjukdomen är vanligast hos snabbväxande ungdjur (6–24 mån) på bete men förekommer också hos både yngre och äldre djur samt på stall. Sedan 2001 har frasbrand endast rapporterats i Götaland. Får kan också drabbas av frasbrand och det finns enstaka fallbeskrivningar hos häst, höns och hjort. Katt, hund, kanin och människa anses resistenta.

Plötsliga dödsfall utan föregående symtom är vanligt. Djur som hittas döda ligger ofta på sidan med ett affekterat bakben stelt utsträckt. Vid lindrigare
fall då symtom kan ses på djuren börjar dessa ofta med hälta på ett bakben. Svullnad, som först är varm och öm men snart övergår till att bli kall och utan smärtkänsel, och karakteristisk gasbildning i muskelvävnad är typiskt. I många fall utvecklas sjukdomen till kraftigt påverkat allmäntillstånd, feber, hög puls och fodervägran.
Vanligen är sjukdomsförloppet snabbt och djuren dör oftast inom ett dygn efter att de första symtomen visat sig.

Differentialdiagnoser är plötsliga dödsfall av andra orsaker som till exempel sommarsjuka, växtförgiftning och mjältbrand.

Inom ramarna för delprojekt 3 genomförs i) en genomlysning av befintlig litteratur för att identifiera relevanta metoder för analys av miljöprover, ii) uppsättning och utvärdering av analysmetoder för detektion av frasbrand i miljöprover baserat på genomförd litteraturstudie, samt iii) insamling och analys av miljöprover från gårdar där frasbrand konstaterats (identifieras i delprojekt 1). Exempel på matriser som i dagsläget bedöms vara relevant att kunna analysera är foder, strö, jord, vatten och gödsel. Gamla analysmetoder för miljöprover har inte varit så tillförlitliga utan ny provtagning och nya analyser behöver tas fram.

Att förstå hur frasbrand förekommer, överlever och sprids i miljön är avgörande pusselbit i arbetet med att förebygga sjukdomsutbrott, utforma biosäkerhetsåtgärder och underlätta smittspårning. Dock finns det utmaningar kopplat till såväl provtagning som analys av miljöprover. Det faktum att mikroorganismer oftast förekommer mer eller mindre ojämt fördelade i den matris som ska provtas är ett exempel på utmaningar kopplat till provtagning av miljömatriser, inte minst när det kommer till att tolka analysresultatet. Andra utmaningar kopplar till genomförande av provanalysen, däribland det faktum att miljöprover ofta innehåller en rik bakgrundsflora samtidigt som det förekommer hämmande substanser vilket riskerar påverka förmågan att detektera frasbrand i provet. Idag finns ingen diagnostik uppsatt för analys av frasbrand i miljöprover.

Förväntade resultat: Metoder som möjliggör analys och bedömning av relevanta miljöprover har satts upp och analys av miljöprover inhämtade vid konstaterat smittade besättningar har genomförts som underlag för arbetet med att bidra till ökad förståelse för hur smittan sprids och hur spridning kan begränsas/förhindras.

I detta delprojekt kommer kunskap och data från de föregående delprojekten att användas för att få en ökad förståelse för hur smittan sprids och bäst kan stoppas/kontrolleras, både mellan och inom gårdar. Här utgör inte minst resultat från delprojekt tre en viktig pusselbit. Genom en ökad kunskap om förekomst/överlevnad i miljön samt möjlighet att analysera miljömatriser vid smittade gårdar är förhoppningen att kunna identifiera riskreducerande barriärer, dvs

hanteringsstrategier som kan bidra till att begränsa spridningen mellan och inom gårdar. Frågor som vi önskar besvara är exempelvis ”Hur kan ströbädden från en smittad besättning användas?”, ”Kan rötning i en biogasanläggning vara en möjlig strategi för att hantera smittad gödsel innan
spridning till åkermark?” eller ”Kan kalkning av mark där kadaver legat minska risken för smittspridning?”.

För att kunna jämföra och spåra stammar kommer helgenomsekvensering (WGS) av isolat från både djur och miljö att användas. Planen är att sekvensera cirka 100 isolat av C. chauvoei från olika gårdar och utbrott. Genom att analysera hela genomet avgörs om utbrott orsakas av en och samma stam eller av flera olika, och därmed fås en bättre förståelse för spridningsmönster inom och mellan gårdar. WGS-data kan också kopplas till information om gårdarnas gödselhantering, betesdrift och andra biosäkerhetsåtgärder för att utvärdera om olika strategier påverkar spridningen. På så sätt blir sekvenseringsresultaten ett viktigt underlag för att bedöma effekten av åtgärder som kalkning, rötning eller flytt av djur till nya beten.

Förväntade resultat: Förbättrad rådgivning kring hur frasbrand bäst kan förebyggas genom att smittspridningen stoppas. WGS av isolat från djur och miljö förväntas också ge bättre möjligheter till smittspårning och förståelse för om återkommande utbrott orsakas av kvarvarande sporer eller nyintroducerad smitta.

Projektledare: Ylva Persson, statsveterinär i idisslarsjukdomar, SVA, docent och lektor SLU. Lång erfarenhet av att arbeta med infektionssjukdomar hos idisslare, både med forskning, rådgivning och utbildning. https://www.sva.se/forskning/forskare/forskare-behaallare/ylva-persson/

Josefine Elving, SVA. Forskare inom hälsorelaterad miljömikrobiologi ett ämnesområde som handlar om hur mikroorganismer beter sig utanför sitt värddjur, dvs hur de överlever och sprids i miljön via exempelvis foder, vatten och gödsel. https://www.sva.se/forskning/forskare/forskare-behaallare/josefine-elving/

Elisabeth Bagge, SVA, har jobbat med bakteriologi i 20 år och varit ansvarig för anaerob odling på SVA:s rutinlaboratorium. Doktorsavhandlingen handlade om sporbildande bakterier i biogasrötrest och med inriktning mot sjukdomsframkallande bakterier som Clostridium chauvoei.

Sara Frosth, SLU, forskare och docent i veterinärmedicinsk bakteriologi. Har expertis inom molekylär diagnostik, särskilt qPCR och helgenomsekvensering (WGS), samt erfarenhet av vaccinutveckling mot bakteriella infektioner hos djur. https://www.slu.se/profilsidor/f/sara-frosth/

Ulrika Rockström, Gård & Djurhälsan, veterinär och ansvarig för den nationella obduktionsverksamheten på lantbrukets djur